Etikettarkiv: arjeplog

Gruvor i nationalparkerna sprider gifter

Regeringen avslår ansökan om akuta åtgärder för att förhindra spridningen av tungmetaller från de nedlagda gruvorna i Blaiken och Svartträsk i Västerbottens län. Läs artikel här.

Tyvärr gäller nonchalansen många fler nedlagda gruvor, också i nationalparker. Nedan följer några exempel:

Från Norrbottens första koppargruva i Nautanen (1903-1908) utanför Malmberget läcker tungmetaller, bland annat cirka 200 kilo koppar per år. Gifterna sprids via den helt döda bäcken Imetjoki och vidare till nationalälven Kalixälven. Inga verksamma åtgärder görs för att förhindra utsläppen.

Från LKAB:s provbrytning i Pleutajokk norr om Arjeplog fortsätter bly och uran att läcka. Inga verksamma åtgärder görs för att förhindra utsläppen.

I Nasafjäll (1635–1659) och (1770–1810) bröts silvermalm. Gruvan läcker tungmetaller idag i sådan omfattning att varningsskyltar om att vattnet är otjänligt finns utplacerade vid den bäck som rinner ner från gruvområdet.  Inga åtgärder görs för att förhindra utsläppen.
På berget Kedkevare (nuvarande Silbbatjåhkkå) i Padjelanta nationalpark bröts silvermalm mellan åren 1661-1672. Inga insatser görs för att hindra tungmetaller att läcka från gruvområdet.
Vid Álggávárre i Sareks nationalpark bröts silvermalm åren 1672-1702. Inte heller här görs någonting för att hindra tungmetaller att sprida sig till vattendragen.
Det är riktigt uselt att regeringens och statens nonchalans också gäller i nationalparkerna, som är tänkta att värna naturen.

 

 

 

 

 

 

 

Nasa, ett nytt Alta?

Nasafjäll
Besökte denna hemska plats med min förra familj i början av 1990-talet.


I Nása, Nasafjäll, började
den svenska staten bryta silvermalm år 1635.  Samer tvingades att med sina renar dra malmen i pulkor till smältverket vid Säddvájávrres strand cirka 4,5 mil österut. Bland andra historikern Kenneth Awebro har skildrat denna mörka epok.

Gruvprojektet var Sveriges svar på de större kolonialmakterna Portugal, Spanien, England, Frankrike , Belgien, med fleras, storskaliga stölder av silver och guld från bland andra Sydamerika. Sverige var ekonomiskt dränerat efter alla krig. Riksrådet Karl Bonde hade därför förhoppningarna att Med Guds hjälp så skall detta bliva de svenskes Västindien.

Nása, Nasafjäll, är startskottet för Sveriges intrång och kolonialism i de delar av Sápmi, Sábme, Saepmie som ännu inte hade hunnit erövras. De samer som vägrade delta i silverhanteringen torterades. Den samiska religionen förbjöds, trummor och samer brändes. Samiska skatteland konfiskerades, eller köptes för låga summor, för att ge plats åt nya gruvor eller tillresta nybyggare. Samer tvångsförflyttades kors och tvärs, tvångsassimilerades. Samer användes som slavar och tvingades leva under ohyggliga förhållanden med extremt hög barndödlighet (mer fördjupning finns på historikern Peter Ericsons blogg). Alla skatteland som varit i samisk ägo i 500 år stals av den svenska staten. All skog (utom några ynkligt små rester) utrotades till förmån för tallplantager. Mängder med gruvor växte successivt fram som oåterkalleligt förstörde mark och vatten. De flesta större vattendrag blev kraftverksdammar. All natur som den svenska staten kunde konvertera till pengar exploaterades. Vinsterna for till kustregionerna eller Mälardalen.

Här är vi nu. Och  allting fortsätter. Precis som vanligt. Också i Nása, Nasafjäll. Här planeras en ny gruvexploatering. Inne i Norge förvisso, men på samma fjäll som 1635. Och vad hindrar väl en gräns att gifter sprids. Idag finns varningsskyltar vid den bäck som rinner redströms gruvområdet om att vattnet är farligt att dricka. Detta trots att 381 år har gått sedan gruvan startades.
En gräns hindrar inte heller renar att passera för sitt sommarbete, som de gjort i tusentals år.

Ett kinesiskt bolag vill bryta kvarts på ett fem kvadratkilometer stort område. Kvarts…Men kvartsen bör också bära silver, eftersom det är samma malmkropp som på 1600-talet. Men silver hade varit osmart att nämna i ansökan för denna extremt symbolladdade plats. Det blir väl en gynnsam biprodukt istället, vilken hamnar i Kina.

Det är inte nog med att norskarna vill dumpa milonvis ton av gruvavfall i fjordarna. Nu ser denna kolonialmakt till att också Nása, Nasafjäll saboteras.

Jag hoppas storligen att denna nygamla gruva blir till ett nytt Alta.

Länsstyrelsen i Norrbottens bevakarstuga vid Nása
Länsstyrelsen i Norrbottens bevakarstuga vid Nása

 

Göteborg

Så blev det äntligen lagom soligt och bra fotoväder. Passade därför på att vandra runt ett par timmar på egen hand. Gick bland annat upp på Älvsborgsbron för att få lite vyer.

BronVy

När jag fortsatte min Street Photography och fastnade för färger och form på ett tak då jag hör bakom ryggen:
– Visst går det att få till fina bilder av den byggnaden?

TakDet var Gunnar, en över 80 år gammal sjöman som berättade om gamla tider och att han bott i Carnegies hundraåriga tegellänga i över 50 år.

Gunnar

Vi slog följe ett stycke och passerade A-lagarna utanför Systembolaget:
– De är sorgligt med de där, men det är inga man behöver vara rädda för, sa han på bred och gemytlig göteborska. Han berättade om portertillverkning och varvsindustri. Också om Carnegietunnan vid hamnen, där ett tjugotal idealister brukar tränga ihop sig för ölprovning.

Tunna

Så ser jag sameflaggan vaja tvärs över gatan. Den sitter på en butik från Arjeplog som säljer renkött i alla dess former.

Samisk butik

Enligt föreståndaren gick tydligen renfilé otroligt bra. Det hade ringt in flera beställningar och när jag var inne kom det in en kvinna och ville köpa gravad renfilé. Det är märkligt hur upphaussad just filén har blivit, anses som det absolut finaste och lyxigaste man kan äta om man är stadsbo. Själv tycker jag dock att endast priset är lyxigt – en mer överskattad köttbit får man leta efter.
Sjömannen Gunnar tyckte att jag också borde fotografera heliga Birgittas kyrka av vilka det bara fanns två i hela världen, i Göteborg och Skottland. Jag gjorde som han sa.

Birgittas kyrka

Gick tillbaks till Kungsten efter Götaälven, där två stenblock låg konstnärligt installerade passande nog vid det kubformade kulturhuset.

Konst

Strosade omkring bland de gamla logementen och officersbostäderna på Nya Varvet

Skuggor

och snirklade mig tillbaks genom skogen i halkan. Gick för övrigt på öronen idag också.

Astrid

Sedan blev det spårvagn in till stan för besök i en musikaffär där jag och Astrid och kusin Marc bland annat testade trummor.

Foto: Peter Benson
Foto: Peter Benson

Peter köpte nylonsträngar. Himmelskt mycket musikprylar. Bion väntade och en fascinerande film i 3D som hette Berättelsen om Pi.

Bio

Så blev det spårvagn hem igen och hämtning av pizzor bakade i riktig vedeldad ugn.

Ugnsbakad pizza