Etikettarkiv: anders rassa

Nordenskiöldsloppet, starten

Fullt ös i Purkijaur 05.15 på morgonen. Busslaster med åkare strömmar ner till startfållan. Skidåkare i NordenskiöldsloppetMusik, helikoptersurr och sorl av förväntasfulla skidåkare. Ingen har gjort det här förut. De ger sig alla  in i det okända. Som Pavva Lassa Tuorda och Anders Rassa när de stod där på grönlansisen 1883 och skidade 46 mil på 57 timmar, vilket gav upphov till detta lopp. Som bevis på att det verkligen kunde gå att åka så fort, och så långt.
Delar ur den yppersta sverigeeliten blandas med motionärer. Och idealister. En av dem är startnummer 376, Kenneth Hallin. Han lärde sig åka skidor i januari i år och åker för att samla in 30 000 kronor till Cancerfonden.
Kenneth Hallin06.00 avlossar Jan-Erik Kuoljok hagelgeväret och den 390-hövdade skaran kastar sig fram för de 20 milen i Nordenskiöldsloppet 2016.
Jan-Erik Kuoljok, starter i NordenskiöldsloppetStartfältet ger sig iväg på Nordenskiöldsloppet 2016Spåren är knallhårda. SMHI hade rätt i sin prognos om nattkyla. Det verkar också som att det mulna vädret gör att kylan håller sig kvar en bra bit in på dan.

Jag intervjuar elitåkaren Britta Johansson Norgren och några av de samer, också en ättling till Pavva Lasse, som finns med i startfältet. Intervjuer och bilder publiceras dock senare i tidningen Samefolket.
Skidor och stavar

Skidbedrift med tjurvedsskidor och vargspjut

"Lapparnas affärd d: 22 juli 1883. Den andra Dicksonska expeditionen till Grönland. Foto af C. J. O. Kjellström." (i blyerts på baksidan av kopian) Pavva-Lasse Nilsson Tuorda och Anders Rassa
”Lapparnas affärd d: 22 juli 1883. Den andra Dicksonska expeditionen till Grönland. Foto af C. J. O. Kjellström.” (i blyerts på baksidan av kopian)
Pavva-Lasse Nilsson Tuorda och Anders Rassa

Just innan skidturen på grönlandsisen 1883. Jokkmokkssamerna Pavva Lasse Nilsson Tuorda och Anders Rassa. Jag har sett denna bild många gånger förut, men aldrig analyserat den som nu.

Bägge två har korta och för den tiden rätt smala skidor. Mest troligt är de hemmagjorda av biŋál (lulesamiska), hård tjärved från tall eller gran. Såna skidor användes om det var skare. Vanliga björkskidor hade slitits sönder bara efter några mil, men de här herrarna hade 46 att tillryggalägga. Men de visste de inte då de stod uppställda för fotografering inför starten. De åkte in i det okända.

Pavva Lasse står närmast kameran. Min vän Roland Jatko har i en kommentar till detta inlägg konstaterat att Pavva Lasses vänstra skidspets är avbruten. Biŋál-skidor är hårda och sköra när de är torra. Troligen har skadan uppkommit under resan. Inte roligt att starta med en sån skida…

Bindningarna är vad de var vana vid. Enkla ölor, tåremmar, runt skorna. Skorna ser ut att vara av skohö (starr) välstoppade nuvtaga, bällingskor gjorda av hårbeklädda skinn från renens underben.

De båda männen är också utrustade med hattar. Högsta mode vid denna tid, har jag kunnat konstatera på en mängd bilder av lulesamer som finns bevarade. De är klädda i kolt. Vad de har på benen är svårt att avgöra. De har också varsin liten vuossa, ryggsäck, mest troligt gjord i renskinn och bär någon typ av solglasögon för att skydda ögonen för det totalvita landskap som väntar de kommande 57 timmarna.

Vad Pavva Lasse har för vitt bröstet vet jag inte. Roland trodde vidare att detta var en skada på själva glasplåten, och den verkar vara den mest sannolika förklaringen.

Det smått otroliga med hela utrustningen är att skidåkarna verkar ha varsitt vargspjut i sina högra händer, vilken tjänar som en andra stav. Troligen har de med sig detta vapen för att kunna freda sig mot eventuella isbjörnar. Ett regelrätt björnspjut hade varit alldeles för stort och klumpigt att ta med sig. Annars var dessa renskötare och jägare vana vid att åka skidor med bara en stav. Detta har alltid förbryllat mig när jag sett denna bild. Varför två stavar? Men som sagt, den andra staven är nog ett spjut.

Pavva Lasse verkar för övrigt ha en övernaturligt rak och smal vänsterstav. Kan det vara en issond, stativ för något instrument, eller dylikt, gjord i metall?

Om Pavva Lasse Tuorda hade en eller två stavar när han åkte Nordenskiöldsloppet, vet jag inte. Jag är tacksam för svar på den frågan och synpunkter i övrigt.

Den som vill fördjupa sig mer om historiken kring loppet som startar klockan 06.00 i Purkijaur imorgon, kan göra det på Nordenskiöldsloppets hemsida.

Inlägget redigerat den 9 april. Imorgon dokumenterar jag starten på denna historiska händelse med stillbilder och film. Tack till försående kollega på ungdomsboendet som numera är min vanliga arbetsplats, som tar öve ett par timmar så jag kan fara till Purkijaur.

Kamrater vid Návdahávrre

I förrgår bjöd jag ut dotter och sambo på middag. Dock inte på lokal, men väl i skogen. Älgburgare i stekpanna på elden med mycket smör, serverat på gáhkko med ketchup, senap och hamburgerdressing. Per Morberg, ja till och med Jamie Oliver, hade nog blivit imponerade av denna välsmakande men enkla kokkonst. Vi gjorde en rätt så kort tur till sydvästsidan av Návdahávrre (Nautijaur) för att hitta Anders Rassas gamla boplats. Redan på avstånd signalerade grövre och klenare björkar vallen. Igenväxningen hade tagit fart, men en lite större odlingsyta låg i alla fall öppen. Han blev småbrukare Anders Rassa. För honom, likväl som för kamraten Pav-Lasse Tuorda vid Bietsetjuohppam, hade renpest och rovdjur tagit det mesta av renarna. De hade inget annat val än att fiska, nyodla, bygga och skaffa sig ko och getter för att klara försörjningen. Men vilket slit. Resterna av fem byggnader, rostiga gångjärn, fotogenlykta och sängbottnar? och flera högar med brutna stenar är tydliga vittnesbörd. Kamraterna hade bara kring två kilometermellan sig. Troligen träffades de regelbundet för att hjälpa varann eller för att prata minnen. Som när de skidade 46 mil på 57 timmar på grönlandsisen och när Pav-Lasse vann det efterföljande Nordenskiöldsloppet. En tävling som tillkom endast för att tysta de som tvivlade på bedriften.