Etikettarkiv: ammarnäs

Greta Huuva

Greta höll i en matlagningskurs i det fantastiska Geunja väster om Ammarnäs. Så blev det ännu en kurs i Tärnamo söder om Tärnaby där deltagarna fick lära sig ta reda på allt från två renkroppar. Sedan matlagning på Samernas i Jokkmokk och anrättningar med örter, njuranfetasvept gurppi, rökning och barkbröd i Dragnäs,
örtplockning på Vállenulppe vid Kvikkjokk, där vi också, med stor frenesi fiskade löja tillsammans. Hela tiden var kameran med.
Jag imponerades av kunskaperna, teknikerna, entusiasmen, hennes förmåga att lära ut och hennes patos för det genuint samiska förhållningssättet till naturen.
När alla bildsekvenser var insamlade skulle det spelas in en speaker. Med inspelare och mygga körde jag till Dragnäs. In i ett litet sovrum, perfekt ljudmiljö. Så talade Greta in hela speakern utifrån stolpar av ämnen som ingick i filmen. Det gick som på räls. Inga omtagningar, First Take, alltihop.
Efter ett par dagar med mig och sambo Åsa vid redigeringsdatorn blev så vår film Biebbmo – mat, tradition, trend om det samiska köket färdig.
Filmen blev mycket väl mottagen i både svensk och norsk television. Den repriserades också i februari 2017 just efter hundraårsjubileet av det första samiska landsmötet i Tråante/Trondheim. Tyvärr fick jag aldrig möjlighet att berätta det för henne.
Omgiven av sina närmaste dog Greta hemma i Dragnäs efter en lång tids kamp mot cancern. För mig försvann en god vän och samarbetspartner. Den subtila krusningen som bara du Greta såg i Darrhaädno kommer minna dig varje höst. Det samiska samhället har mist en till synes outsinlig kunskapskälla och en person som aldrig ansåg sig fullärd, utan alltid ville veta mer. Men mina tankar finns framför allt hos Gretas make Anders, hos deras barn och barnbarn. Gretas begravning sker den 29 april.

 

På tidsresa i Geunja

Filmprojektet om det samiska köket fortsätter. 5-7 juni samlades deltagare i Geunja på en örtkurs under ledning av Greta Huvva. Jag filmade insamlingen av bland annat tolta, lappsyra, fjällsyra, kvanne och rosenrot, samt tillredningen av örterna. Men också de uppbyggda arrangemangen från förr för att torka och bevara örter, fisk och kött.

I björktimmer timrad bod.

Geunja är en fjällgård en dryg mil väster om Ammarnäs där hus, bodar, källare, ställningar, med mera, är noggrant uppbyggda kopior av hur det såg ut på en typisk umesamisk bosättning för ett par hundra år sedan. En tid när kombinerade näringsfång mellan jordbruk, jakt, fiske och renskötsel var vanliga.

Greta Huvva vid en av de många stensatta mjökkällarna vid vallarna strax ovanför fjällgården där vajorna mjölkades förr i tiden. Här växte tolta rikligare än vad jag har sett på någon annan plats.

Vi fick uppleva en spännande tidsresa  med mysigt boende, god mat, bastu och bad. Och när Mikael Vinka körde oss i sin 11-meters finska träbåt längs det slingrande deltat vid Lill-Tjulträskets inlopp, simmade bävrar – både ungar och vuxna – utmed och in under båten. Detta mitt på dagen i gassande sol! Tyvärr hann jag inte få några stillbilder, men på film blev det några rutor. Många mindre och större öringar sågs pila iväg över sandbottnarna i de grunda deltakanalerna. Fisket förvaltas av Mikael och hans släkt eftersom de äger mark vid sjön – en tidigt utsynad del av deras förfäders mycket större lappskatteland. En smått unik företeelse i sápmi, där staten annars gjorde sitt yttersta för att kräva tillbaka kartorna lantmätare upprättat som visade gränserna på de skattade landområdena. Där staten suddade ut och mörkade och med några pennstreck arrogant administrerade bort det samiska ägandet av fjäll och skogar. Men inte vid Geunja.