Regeringskansliet – en odemokratiskt koloss

Varför märker man knappt att Sverige bytt regering? När det gäller de samiska frågorna är det ingen skillnad oavsett vilken regering som styr eller under vilka årtal.

Riksdagshuset i Stockholm.
Riksdagshuset i Stockholm.

För lite drygt ett år sedan, den 19 augusti 2014, lovade statsminister Stefan Löfven att socialdemokraterna skulle ratificera ILO169 under mandatperioden.  Men den 26 januari utfrågades kabinettsekreteraren vid UD Annika Söder i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève om hur Sverige ställer sig i frågan, och då var det helt andra tongångar.

Marie Persson, sametingsledamot och grundare av nätverket Stoppa gruvan i Rönnbäck, Björkvattsdalen, Tärnaby, refererade förhöret på nätverkets Facebookgrupp:

”Efter att ha följt dagens FN-granskning kan jag bara konstatera att den svenska delegationen inte kunde ge några positiva besked angående samers rättigheter i Sverige. Däremot noterar jag att man vill fortsätta framhärda en positiv bild av samers situation i Sverige, vilket är direkt missvisande. Anmärkningsvärt också att kabinettsekreterare Annika Söder har mage att påstå att samer i dagsläget har självbestämmande, ”uppfyller villkoren för ILO169 om man bortser från markrättigheter” samt omnämner dagens gruvprospekteringsprocess, där hon förklarar att rennäringen konsulteras samt att Sverige faktiskt gjort förändringar i minerallagen då man nu har rätt att få information på samiska… Känns i sammanhanget som ett slag i ansiktet för hela det samiska folket.” 

Annika Söder är gammal journalist och dotter till förre utrikesministern och centerledaren Karin Söder. För sitt nuvarande jobb blev hon diplomat och kabinettsekreterare. Hon är således inte politiker.

Annika Söder är en av Regeringskansliets 4 471 anställda, där endast 169 är politiskt rekryterade.
All annan personal har kvar sina anställningar inom Regeringskansliet oavsett vilka som sitter i regeringen.” står det att läsa på regeringens webplats.

Anställda regeringskansliet
Detta exempel är ett av väldigt många som visar på hur politiker troligen vill väl, men efter påtryckningar ändå tvingas hålla den gamla svenska, välbekanta och trygga linjen. För en orutinerad regering är det troligen snudd på omöjligt att stå emot tusentals rådgivare som är gamla i korridorerna. Korridorer som också besudlas av en smet ålderdomligare rasism. Som Renbeteslagen 1928, som gjorde att en övervägande del av alla samer tvångsassimilerades.

Vissa av de tusentals tjänstemännen, som pr-konsulter och jurister, lär ingå in någon lämplig bastuklubb och bör mest betraktas som statsfinansierade lobbyister med näringslivet som ännu en, men dold, uppdragsgivare.

Politikerna å sin sida, tänker mest på sin väljarbas. Kanske Löfven släppte sitt löfte när han fick information om att de svenska och finska nybyggarättlingarna ger fler röster än samernas?

Man blir cynisk och less. Det är som döfött. Hela denna odemokratiska koloss som kallas Regeringskansliet borde rivas ner till grunden och byggas upp igen till en modernare, effektivare, och mer demokratisk modell.

För den som tvivlar om hur det kan gå till i Kolossen finns detta klipp länkat i ett annat av mina blogginlägg där Lars Norberg, Annika Söders forne kollega, berättar om hur det kan gå till.

Lars Norberg under sitt föredrag han höll på Ája i Jokkmokk 2013.
Lars Norberg under sitt föredrag han höll på Ája i Jokkmokk 2013.

 

Astrid, min havsdotter

Astrid
Astrid

Med bara 17 grader hoppade jag i bara tre gånger från bryggan medan telningen for ner och upp som en guttaperka. Som nybliven silvermagister var hon som en delfin under ytan. Det är en fröjd att se en snart tolvårig människa vara så trygg i vattnet.  Detta tack vare en badälskande mor och nio år i Lingälls simskola :)_H1A2153

Seglats vid Lysekil

Ett mycket roligt, blåsigt men ändå givande dygn i Lady Ship 2 är till ända. Det blev en kanontur till Brandskär utanför Lysekil. Vi mötte ett vikingaskepp, men såg få andra båtar, utom i lä i naturhamnen där det nära nog var fullt. Turligt nog hade vännerna Olsson/Bergstedt vikt en plats åt oss vid sin egen båt. Dotter Astrid och övriga barn, Marc, Frode och Beda, begav sig på en upptäcktsfärd i den medföljande gummibåten så snart vi landsteg . Vi övriga pokulerade i kajutan ända till läggdags och avhandlade en massa intressanta ting.

Idag på morgonen vandrade jag runt på Brandskäret och passerade en trutkoloni med flygga ungar. Det var som att befinna sig i Hitchcocks skräckfilm Fåglarna.
Astrid gjorde mig sällskap efter en stund och lånade min kamera för en egen fototur.
Sedan blev det att sätta segel till Fiskebäckskil, där jag mönstrade av av och Åsa på.

Tack för en förnämlig segeltur, god mat och trevligt sällskap Pia och Peter. Det är en lyx att få vara med er :)
Tack också Sigun och Erik för värdefull analys och fin samvaro :)

Skepparen Peter Benson lämnar Lysekil med säker hand.

Skepparen Peter Benson lämnar Lysekil med säker hand.

_H1A1811
Frode med åran och dotterskapet Astrid längst bak. Marc till höger och Beda till vänster. Nära nog omöjligt att få en bra bild av Marc, men jag får väl paparacca, eller Terja :)

_H1A1786_H1A1749_H1A1816_H1A1865Ett gäng storskarvar passerar genom trutkolonin.

Ett gäng storskarvar passerar genom trutkolonin.

_H1A1891Lady Ship 2 i mitten, vår övernattningsplats. Foto: Astrid Lindstrand Tuorda.

Lady Ship 2 i mitten, vår övernattningsplats. Foto: Astrid Lindstrand Tuorda.

Morgonskaffe.
Morgonskaffe.
Enormt och vindsatt hav.
Enormt och vindsatt hav.
Rejäla vågor i 12 sekundmeter.
Rejäla vågor i 12 sekundmeter.
Ordentlig krängning bara med försegel. Lysekil i fonden.
Ordentlig krängning trots endast försegel. Lysekil i fonden.
Fiskebäckskil där vi bytte av varann jag och Åsa.
Fiskebäckskil där vi bytte av varann, jag och Åsa.,

 

Kustsemester

Efter 145 mil i bil, med övernattning på en ekologisk gård och besök i Carl Larssons Sundborn, är vi på plats i Lingäll hos mormor Birgitta för sköna slappa dagar med god mat, lek på gräsmattan, utflykter och bad.

Nils går mellan spännande odlingar.
Nils går mellan spännande odlingar.
Vid ett ambulerande hönshus på den ekologiska gården.
Vid ett ambulerande hönshus på den ekologiska gården.
Sveriges längsta bro...
Sveriges längsta bro…
Matchande katt i Sundborn.
Matchande katt i Sundborn.
Carl och Karin Larssons hem. Åsa gick en givande guidad tur.
Carl och Karin Larssons hem. Åsa gick en guidad tur i huset.
Simskoleavslutning.
Simskoleavslutning.
Simskoleeleverna visar upp sina förvärvade livräddningskunskaper.
Simskoleeleverna visar upp sina förvärvade livräddningskunskaper.
Astrid har tagit silvermagistern! Promoveras i en krans av ekblad.
Astrid har tagit silvermagistern! Promoveras i en krans av ekblad.
Nils och Astrid på väg till mormor.
Nils och Astrid på väg till mormor.
Vi besökte Bensons som låg i hamn i Kungsviken. Vi körde om en lagom plågad Peter...
Vi hämtade Astrid hos Bensons som låg i hamn i Kungsviken. Vi körde om en lagom plågad Peter…
En småsur sugga på det fantastiska utflyktsmålet Emaus vid Uddevalla.
En småsur sugga på det fantastiska utflyktsmålet Emaus vid Uddevalla.
Astrid, Åsa och Nils i en upphuggen öppning i bokskogen i Emaus.
Astrid, Åsa och Nils i en upphuggen öppning i bokskogen i Emaus.
Astrid surfar...
Astrid surfar…
Älskad sandlek.
Älskad sandlek.
En killing tuggar på Astrids hår.
En killing tuggar på Astrids hår.

 

 

Playa i Skálkká

På väg från Kvikkjokk så stannade jag och Nils vid Playa Del Björkholmen. Pojken for som ett jehu efter strandkanten och kastade ut allahanda pinnar i vattnet. Småsikar hoppade  en bit ut. En hund skällde på håll och några fiskare körde båt på på sjön.


När Nils var nöjd tog jag upp den lilla nakna och iskalla kroppen och torkade bort sand som hade fastnat, så gott det nu gick. Då hördes ett våldsamt plask hördes bakom ryggen. Det var en fiskljuse som störtdykt och tagit en av småfiskarna, bara femtio meter bort. Fantastiskt!

Det är också fantastiskt att kunna bada i en levande natur och dricka vattnet under tiden. Lilla Lule älvs vatten, som är renare än i städernas vattenkranar.

Bara inte de planerade gruvorna blir verklighet i Jokkmokks kommun. Gruvor som som kommer att sippra gifter för all framtid.

Blomfotografering med barn och sambo

Korallrot vid stranden av Sakkat, hönsbär, ängskovall, dvärgtranbär, hjorton och odonblomma med en spindel som just tagit en liten fluga. Vi var på sörsidan Åsa, Nils och jag och gjorde en kort skogstur.

Nils hängde med bra. Han är en riktig liten skogsmänniska som verkligen älskar att vara ute. Det blev en fantastiskt fin eftermiddag. Och en sak är då säker. Det går att hitta hur många bilder som helst bara man kryper ner vid marken :)

Åsa med min makroglugg. Det har som blitt konkurrens om detta superskarpa objektiv nu...
Åsa med min makroglugg. Det har som blitt konkurrens om detta superskarpa objektiv nu…

Utveckling i Kvikkjokk?

På 1980-talet nådde den socialdemokratiska gräva-spräng-och-bygg-hysterin också Kvikkjokk. Mark exproprierades och sprängsalvor dånade. Stenar sprutade på plåttaken. Jag och min lilla familj tvingades hålla oss inomhus när sprängvarslen ljöd.

Myrar fylldes ut till parkeringsplatser. Grävmaskinerna gick varma, det gnisslade och brakade. Lastbilar for fram och tillbaks. Det var ett jävla liv. Och ingen ortsbo fick vara med och bestämma utformningen av det ”nya”, ”upprustade” Kvikkjokk utan allt skedde över bybornas huvuden.

Det var utveckling på gång. Som i städerna, helt i enlighet med socialdemokratins normer.  Nu fick kvikkjokksborna bättre vägar, ännu en affär – tillika servicehus, vatten och avlopp och grönområden. Ju.

Fint va? Nej. Ingen bybo tyckte det var fint, förutom med vattnet då. Inte heller turisterna var så imponerade. Bara teknokraterna i Jokkmokk som på fullaste allvar trodde att Kvikkjokk nu äntligen skulle bli det turistiska paradis som man så länge drömt om. Kommunen fixade också till sig ett område där det skulle styckas av tomter som de senare skulle sälja.

Hur ser det ut idag? Blev det ett lyft för turismen som kommunpolitikerna med kommunalrådet Karl-Axel Nilsson (S) i spetsen självsvåldigt ville framtvinga? Servicehuset står öde.

Fd. Servicehuset, maj 2015.
Fd. Servicehuset, maj 2015.

Den senaste entreprenören som döpte om huset till Kvikkjokks Fjällcenter hyrde det och ville utveckla restaurangen med ett bättre kök, fick inte något gehör från ägaren Jokkmokks kommun. Då bad entreprenören om att få köpa huset och själva kunna ordna det. Men kommunen sa nej. Så nu står byggnaden tom i paradiset.

Husvagnsparkeringen då, som var tänkt att samla husvagnarna på parkeringsplatser med elplintar och tillhörande servicebyggnad? Hela detta komplex med 40 uppställningsplatser är nu förbommat, där endast medlemmar i den ekonomiska föreningen Kvikkjokks Camping har tillträde. Vanliga husvagns- eller husbilsturister får hitta sig en annan lösning för att övernatta i sina fordon. Som innan 1980 med andra ord. Kommunens tomter är sålda till ett företag i Jokkmokk som säljer dem vidare till hugade spekulanter.

Malplacerade. Undrar om den ena är frustrerad över den andra som har tio hästar mer...?
Kustkomplex? Undrar om den ena ägaren av dessa malplacerade farkoster är frustrerad över den andra som har tio hästar mer…?

Den så kallade utvecklingen har bidragit till fler båtar i deltat och en större frekvens av skotrar har gett ökad störning på djur och natur. Och på människor, både ortsbor och turister, som uppskattar lugn, ro och tystnad.

Berguven som jag hört hoa i Nammásj i 50 år har tystnat. De naturmänniskor som tidigare vallfärdade till byn har bytts mot motorintresserade. Jag tror faktiskt att just detta är ett av skälen till att den förväntade turistökningen har uteblivit. Detta trots att turismen i stort har ökat. Kvikkjokk, en gång fjällturismens vagga, har en enorm turistisk potential, men istället har byn utvecklats till en tummelplats för körglada kommun- och länsbor som framför allt tycks uppskatta dånet av trimmade motorer och lukten av avgaser.

 

 

Fisketurer i rinnande och stilla vatten

Innan Astrid reste till Västkusten for vi på en nattlig session efter skogsbäckarna för att fiska harr och öring. Tyvärr blev det ingen fångst i de rinnande vattnen.  Men det var ändå en mycket trevlig skogstur med dotterskapet.

Köttstekning...
Köttstekning…
Urgammal samisk barktäkt.
Urgammal samisk barktäkt.
Tallstocksticka.
Tallstocksticka.

Bättre lycka hade vi i sjön Gállokjávrre, dit också kompisen Hampus, Åsa, Karen och Nils följde med.

(c) Tor Lundberg Tuorda

Denna sjö kommer att försvinna i ett dagbrott om de rådande gruvplanerna blir verklighet. Något som den svenska regeringen kanske bäddar för efter sommaren. Hur det blir är upp till socialdemokrater och miljöpartister…

 

 

 

Mira

Jag, Åsa och Nils var på en spännande och nostalgisk tur i början på veckan. Efter att vi skjutsat Astrid till Kallax for vi till min farbror Bo Lundberg och hans fru Kerstin i Piteå för fika och mat och trevlig samvaro.

Därefter besökte vi tillsammans Mira, min pappas gamla segelbåt som jag tillbringat så mycket tid i när jag var 11-13 år.


Båten var i ett rätt så risigt skick och har inte varit i sjön på sju år. Funderar på att köpa och rusta upp henne och få uppleva skärgården igen.
Massor av jobb, men så mäktigt det vore att få segla Mira efter drygt 40 år. Och detta tillsammans med mina barn, och sambo inte att förglömma, som är minst lika angelägen som jag själv inför detta eventuella projekt.

 

 

 

En vecka med Nils

Abborrfiléstekning.
Abborrfiléstekning.
Båtkörning på Ráddnávrre.
Båtkörning på Ráddnávrre.
I nya jackan, sydd av Katy Unga.
I nya jackan, sydd av Katy Unga.
Exkursion bland smörbollar.
Exkursion bland smörbollar.
Med Hampus och Ráddná.
Med Hampus och Ráddná.
På Jokkmokksholmen med Hampus.
På Jokkmokksholmen med Hampus.
(c) Tor Lundberg Tuorda
Vid tvättstället
Pinnbärning.
Pinnbärning.
Trädbärning.
Trädbärning.
(c) Tor Lundberg Tuorda
Stenbärning.
Uppladdad på studsmattan!
Uppladdad på studsmattan!

Med systerbarnen Mira och Eddie.
Med systerbarnen Mira och Eddie.
Studier av skvattram.
Studier av skvattram.
Kottkastning.
Kottkastning.
Vattenlek.
Vattenlek.

Jag är tacksam för att du finns din lilla parvel. Lekarna och ramsorna vi uppfunnit, alla tokiga upptåg, mysstunderna. Så rolig vecka vi har haft min kära lille son :)

Ny jaktfilm med Astok, den tredje…

Tjur framifrån
Digitala jaktfilmer

Jobbar just nu med att göra mina och Lasse Öderyds älgjaktsfilmer tillgängliga digitalt via sk. VOD, Video On Demand.

Löshundsjakt i norr byggs på 
Fräschar upp ettan för brinnande livet, med bättre färgbalans och kontrast, fler klipp, ny speaker och mer extramaterial. Tvåan behöver inte så mycket korrigeringar och trean den kommer ut i höst.

Trean, en reportagefilm
Den tredje filmen blir en rakare skildring, ett reportage, från en jakt med superhunden Astok i Norrbottens kustland.

Omedelbar respons
På siten BraJakts Facebooksida  direkt efter att jag lagt ut informationen om v.3:

”Jaktfilmer när de är som bäst, gjorda av en riktig fotograf/dokumentärfilmare! Recension av samtliga när trean släpps! För er som ej sett 1:an o 2:an, köp!”

Fina ord, tack!
Nu gäller det bara att vi lever upp till förväntningarna…

Contortan kommer att invadera nationalparken

Inplanteringen av contorta
i Sverige började i liten skala på 1920-talet. Under 1970-talet utvidgades experimentet och 2011 fanns omkring 600 000 hektar med contortaplanteringar.
Den allra första försöksplanteringen av contorta i Sverige genomfördes 1928 i Korsele utanför Dorotea. Stormen Hilde fällde till stora delar detta bestånd.
(Källa: Wikipedia)

Vid nationalparken Muddus

finns stora arealer med contortaplanteringar.

(c) Tor Lundberg Tuorda
Denna vederstyggliga turbotall
med sina kromosomvindlande blanka stammar, som inte är anpassad till att planteras norr om polcirkeln, som inte tål snömängderna, som inte duger att såga bräder och plank av och som kväver all markvegetation och förhindrar renskötseln.

Contortaplantage vid Muttos.
Contortaplantage vid Muttos.

Det är verkligen en gåta
hur korkade skogsbruket varit som i så stor skala låtit markerna besudlas av denna snabbväxande nordamerikanska tall. Hade det inte räckt med testodlingen 1928 och sedan hade alla förstått att det är inhemsk tall som gäller? Dock fortsätter bland andra SCS med detta vansinniga så kallade skogsbruk än idag. Men i Rans sameby gick SCA rejält på pumpen:

Artikel på SVT:s site
Artikel i tidningen Land
Artikel i Västerbottens-Kuriren

Med vårt allt varmare klimat
är det tyvärr bara en tidsfråga innan också Muttos (Muddus nationalpark) invaderas av contortaplantor.

Mogna contortakottar sprider sitt innehåll till Muttos...
Mogna contortakottar sprider sitt innehåll till Muttos…

Självföryngringar av contorta har konstaterats på Grönfjället (820 m.ö.h.) i Härjedalen.
(Källa: Hushållningssällskapet)

Länsstyrelsen i Norrbotten
har uppmärksammat detta hot och beskriver i sin Bevarandeplan Natura 2000 exempel på verksamheter som skulle kunna påverkas negativt för naturtyper och arter som pekats ut enligt EU:s art- och habitatdirektiv:

Cont_Muddus
Det bästa vore att göra samma sak som de gjorde i Rans sameby. Börja sanera runt Muttos och sedan fortsätta på allt land norr om Polcirkeln.

Glupsk vattenpredator

Vittjade nät i Ráddnávrre tillsammans med Åsa och Nils härförleden. Jag fick en ingivelse att ta med justret ifall att. Och det kom väl till pass.

En trekilosgädda hade snurrat fast sig ordentligt i nätet och så hade en större gädda huggit sin frände på mitten och satt själv fast. Om jag hade lyft upp alltihop hade självklart storgäddan slitit sig, så jag stötte ljustret i skallen på den och lyfte upp hela härligheten i båten. Åsa fångade fänget med sin IPhone.

Foto: Åsa Lindstrand
Foto: Åsa Lindstrand

8,6 vägde den store. Fina fileer som ska malas och göras fiskbullar av :)

Jag är säker på att det finns många fler riktiga mastodontgäddor i sjön. Somliga troligen upp mot 20 kilo. Det är en mäktig och god fisk som i dessa breddgrader märkligt nog kallas skräpfisk och kastas bort. What a waste!

Jokkmokks allmänning kalhugger naturskog

Jokkmokks sockenallmänning har dragit vägar in ett område mellan Skálkká/Bárgávrre och Gárásj i Lilla Lule älv. Området består av urskog och naturskog – vilken tidigare plockhuggits med häst och bara de grövsta träden avverkats. En skogsbruksmodell som till största del låter skogens artrikedom bestå.

Skälet till vägdragningarna är förstås att Allmänningen vill kalavverka skogen. Något som de påbörjat. En mängd kalhyggen i varierande storlek kantar hela detta omfattande vägnät. Urskogar vid myrar och andra nyckelbiotoper har utraderats. Området ligger fyra mil väster om Jokkmokk och gränsar till Pärlälvens naturreservat. Kartbild

Nedan följer bilder som jag tagit idag den 10 juni 2015 från bilen och från änden av vägen som går vid Iegeljávrre. Jag gick runt vid vändplanen och såg att också mindre tallar hade huggits. Kanske för att bli till virke i en timring? Kanske en timmerkåta? För barktäkterna ligger tätt i detta urgamla samiska kulturlandskap.
Vidare finns bilder från ett av Allmänningens planerade kalhygge några hundra meter från vägslutet, där Allmänningen snitslat gränserna till ett nytt kalhygge.

Det är hemskt att gammelskogarna faller också 2015. Jag är delägare i Allmänningen och jag skäms för hur de drar fram.

 

 

Blaikengruvans gift sprids till Bottenviken

_H1A1982

 

Sjön Storjuktan är förgiftad av hundratals ton zink från Blaikengruvan, har studenter vid Umeå universitet kunnat konstatera. Ännu ett av en lång rad exempel som visar gruvors extremt skadliga påverkan på vatten och miljö. Giftigt vatten från Storjuktan torde också rinna ner i Sjukta (Juktån) och vidare till Umeälven och Bottenviken.

Johanna Sandahl skriver debattartikel med Centerpartiet

Naturskyddsföreningens ordförande
Johanna Sandahl har tåtat ihop en debattartikel tillsammans med centerpartiets ledare Annie Lööf.
Artikeln lägger fram många bra förslag, men det är illa att företrädaren för en politiskt obunden förening lierar sig med ett politiskt parti. Och med Annie Lööf dessutom, den forne gruvministerns parti. Detta just som Naturskyddsföreningen lägger sista handen vid sin gruvpolicy, som är försenad minst två år men nu är på gång. Det är korkat. Verkligen.

Skogar och fjäll, natur och kultur i Kvikkjokk, Jokkmokk, Randijaur, Västkusten…